Författare: Hilda

iOS-sideloading har länge varit något av en myt bland Apple-användare i Europa – något för de riktigt teknikintresserade eller de som älskar att pilla med sina prylar. Men nu, tack vare nya EU-regler, har sideloading blivit mer än bara ett sidospår för nördar. Frågan är: hur funkar det egentligen i praktiken, och vilka fällor ligger gömda under ytan?

Vad är sideloading på iPhone egentligen?

Okej, låt oss snacka klarspråk. Sideloading betyder att du kan installera appar på din iPhone utan att gå via App Store. Tänk att ta en omväg runt Apples grindvakter – ibland känns det som att smyga in på en exklusiv klubb genom bakdörren. Skillnaden nu? EU:s Digital Markets Act har tvingat Apple att öppna bakdörren lite på glänt för alla oss som vill testa nya vägar.

Det här öppnar upp för helt nya möjligheter. Du kanske vill använda en app som Apple tidigare har nekat, eller så längtar du efter specialanpassade verktyg som är för nischade för App Store. Kanske har du hittat en app som är populär på Android men som aldrig fått grönt ljus av Apple – nu finns chansen att ändå använda den. För utvecklare innebär det att de kan nå ut till användare utan att behöva anpassa sig efter Apples ofta hårda villkor. För dig som användare betyder det större valfrihet, men också ett ökat ansvar. Det är lite som att för första gången få köra bil utan handledare – friheten är fantastisk, men det gäller att veta vad man gör och läsa vägskyltarna noga.

Signering: Din digitala nyckelknippa

Du kan inte bara slänga in vilken appfil (.ipa) som helst på din iPhone och hoppas på det bästa. Apple kräver fortfarande att varje app är signerad – det är som att alla appar måste ha ett ID-kort innan de släpps in på telefonen. Utvecklare använder sitt Apple Developer-konto för att signera appar, men för vanliga användare finns det tjänster som AltStore eller Sideloadly som hjälper till att signera appar med ditt Apple-ID.

Det är lite som när man försöker ta sig in på en festival utan biljett – du kan chansa, men risken är stor att du blir stoppad vid grinden. Fast här är grinden digital och vaktas av Apples säkerhetspolicys. Om du själv signerar en app med ditt eget Apple-ID får du dessutom bara använda den i sju dagar innan signeringen måste förnyas (om du inte har ett utvecklarkonto). Det innebär att det kan bli lite av ett pyssel att hålla apparna igång på lång sikt, särskilt om du installerar flera olika. Samtidigt är signeringen en viktig säkerhetsåtgärd, så att appar inte kan manipuleras i smyg. På så sätt försöker Apple balansera mellan frihet och skydd – och det blir en kompromiss som både entusiaster och vanliga användare måste vänja sig vid.

Risker: Frihet med en bitter eftersmak?

Visst, friheten att slippa App Stores regler kan kännas lockande. Men det finns några rejäla fallgropar. Här är några av de vanligaste riskerna med sideloading:

• Skadlig kod – Appar som inte granskats av Apple kan innehålla virus eller spyware.
• Integritet – En app kan samla in mer data än du anar, utan att du får någon varning.
• Stabilitet – Osignerade eller experimentella appar kan krascha ofta eller störa systemet.
• Uppdateringar – Utan App Store måste du själv hålla koll på nya versioner, och ibland installera om allt från början.

Det känns kanske lite som att köpa jordgubbar på torget istället för i butiken – du får mer frihet och variation, men du vet inte alltid vad du får. Ibland är jordgubbarna söta, ibland är de mögliga längst ner i korgen. Särskilt allvarligt blir det om du råkar ladda ner en app från en okänd källa som visar sig vara utformad för att stjäla din information eller förstöra din telefon. Det gäller också att tänka på att appar som inte är granskade saknar Apples säkerhetsnät – om något går snett står du själv med konsekvenserna. För vissa appar, som emulatorer eller specialverktyg, kan risken vara värd det, men det är viktigt att alltid ladda ner från källor du litar på och läsa på innan du installerar något nytt.

Distribution i EU: Fler vägar, fler val

Efter EU:s nya regler ser vi nu flera alternativa appbutiker poppa upp. Setapp har redan rullat ut sin egen butik, och fler står på kö. Det är lite som när foodtrucksen började konkurrera med restaurangerna – plötsligt finns det fler smaker att välja på, och ibland hittar man riktiga guldkorn.

Utvecklare kan nu distribuera sina appar direkt via egna webbsidor eller tredjepartsbutiker. Det låter kanske enkelt, men Apple har infört flera säkerhetskrav (som notarisation och extra varningar) så att användarna vet vad de ger sig in på. Det är inte helt fritt fram, men betydligt öppnare än tidigare. För användare innebär det att man måste fatta fler aktiva val när det gäller vilka källor man litar på. Vissa butiker erbjuder till och med exklusiva appar och bättre support för nischade program, medan andra kan vara mer tveksamma. För utvecklare betyder det nya möjligheter att nå ut till en bredare publik utan att tvingas dela lika stor del av intäkterna med Apple. Samtidigt kan användarna behöva vänja sig vid fler installationssteg och varningsrutor, åtminstone tills nya rutiner sätter sig. Tiden får utvisa vilka distributionsvägar som blir mest populära, men valmöjligheterna har helt klart ökat.

Ska man våga sideloada?

Det beror på vem du är. Gillar du att utforska och har koll på teknik? Då kan sideloading vara en kul och nyttig väg att upptäcka appar som aldrig skulle släppas på App Store. Men för den som helst vill att allt bara ska funka smärtfritt, är det kanske klokt att hålla sig till Apples ekosystem.

Det är också värt att fundera på vad du vill få ut av din iPhone. Behöver du appar för specialintressen, eller är det viktigast att allt bara fungerar? Många entusiaster ser sideloading som ett sätt att tänja på gränserna och anpassa sin upplevelse, medan andra vill slippa krångel och risker. Om du väljer att sideloada – börja försiktigt, läs på om säkerhetsaspekter och var beredd på att ibland behöva felsöka på egen hand. En sak är säker: sideloading på iOS i EU är här för att stanna, men det kräver både nyfikenhet och en nypa sunt förnuft. Och precis som med sommarens första dopp – det kan kännas kallt i början, men för vissa är det värt kylan. Väljer du att hoppa i, kan du upptäcka en helt ny värld av möjligheter – men glöm inte att alltid hålla ögonen öppna för eventuella isberg under ytan.

CBDC mot stablecoins. Två tungviktare kliver in i ringen – men vem ska egentligen stå kvar när dammet lagt sig? De är båda digitala pengar, visst, men skillnaderna är långt fler än likheterna. Och medan centralbankerna laddar sina digitala sedelpressar, skakar kryptovärldens entreprenörer om med egna lösningar. Det är ett betalningskrig ingen riktigt såg komma, och ändå kan du knappt läsa en tech-sida utan att snubbla över begreppen. Debatten om digitala valutor har blivit allt hetare, och det är inte längre bara tekniknördar och ekonomer som bryr sig. Plötsligt ställer även småföretagare, privatpersoner och politiker frågor om hur vi ska betala i framtiden. Det pågår en kapplöpning om kontrollen över våra digitala plånböcker, och utfallet kan förändra hela vårt sätt att tänka på pengar och betalningar. I takt med att tekniken utvecklas och digitaliseringen tar fart, har intresset för dessa två former av digitala pengar ökat lavinartat. Men vad innebär det egentligen för dig och mig?

CBDC – centralbankens digitala krona tar plats

CBDC står för Central Bank Digital Currency – kort sagt, digitala pengar direkt utgivna av centralbanken. I Sveriges fall snackar vi e-krona, Riksbankens eget projekt. Tanken? Att ge folk och företag ett tryggt, statligt backat alternativ till kontanter och traditionella bankkonton, fast i digital form. Så istället för att hålla en hundralapp i plånboken skulle du ha Riksbankens digitala pengar på mobilen. Det öppnar dörren för nya sätt att genomföra betalningar, även för dem som idag står utanför det traditionella banksystemet. En CBDC kan potentiellt minska samhällets beroende av privata banker och skapa ett robustare system, vilket är extra viktigt vid kriser eller när teknikproblem slår ut bankernas tjänster. Dessutom funderar centralbankerna på funktioner som gör det möjligt att genomföra överföringar även utan internetuppkoppling, något som kan bli avgörande i framtida nödsituationer eller i glesbygden. Det handlar alltså inte bara om teknik – det handlar om tillgång, inkludering och säkerhet för alla medborgare.

Det låter kanske lite torrt, men CBDC:er är faktiskt rätt heta. Kina har redan lanserat sin digitala yuan. Europeiska Centralbanken laborerar med e-euron. Och i Sverige har Riksbanken labbat på e-kronan sedan 2017. Det hela handlar om att säkra framtidens betalningssystem – och kanske konkurrera ut både kontanter och privata alternativ. Andra länder som Bahamas med sin Sand Dollar och Nigeria med eNaira har redan gått live, medan USA och Storbritannien fortfarande utreder saken. Diskussionen handlar inte bara om teknik utan också om lagstiftning, integritet och hur man undviker penningtvätt – frågor som är avgörande för hur snabbt och brett CBDC:er kan införas. Många experter ser CBDC som en potentiell ”game changer” för hela finanssystemet, men vägen dit är långt ifrån spikrak.

Stablecoins – kryptons svar på stabilitet

Stablecoins är kryptovalutor som försöker hålla samma värde som en ”vanlig” valuta, till exempel dollarn eller kronan. De mest kända är USDT (Tether) och USDC (USD Coin), men det finns svenska exempel också, som XBT-stablecoin. Poängen? Att slippa de galna svängningarna som annars hör kryptomarknaden till. En stablecoin ska i teorin alltid vara värd lika mycket som sitt underliggande – men i praktiken har vi sett att det kan svaja, särskilt när paniken sprider sig. För många aktörer i kryptovärlden är stablecoins ett praktiskt verktyg för att växla mellan olika kryptotillgångar utan att behöva gå via traditionella banker. Företag kan snabbt flytta stora summor över gränser, och privatpersoner kan skydda sig mot inflation i sitt hemland genom att använda dollarbaserade stablecoins.

Stablecoins ges ut av privata aktörer; ibland stöds de av riktiga pengar på bankkonton, ibland av andra tillgångar, och ibland av inget särskilt alls. Det sistnämnda blev tydligt när TerraUSD kollapsade våren 2022. Kryptovärlden är snabbfotad, och det finns risker – men också möjligheter för både privatpersoner och företag. Nya stablecoins lanseras ständigt, med olika upplägg och garantier – vissa experimenterar med att backa sina mynt med guld, andra bygger på smarta kontrakt som ska hålla kursen stabil. Men stabiliteten är aldrig helt garanterad, särskilt om den som ger ut stablecoinen hamnar i blåsväder eller om regleringarna förändras snabbt. På gott och ont är stablecoins en symbol för kryptovärldens innovationskraft och risktagande.

Vem litar vi egentligen på?

Här kommer den stora frågan – vill du ha digitala pengar från staten eller från ett privat företag? CBDC:er backas av centralbanken, så de är lika säkra (eller osäkra, beroende på hur man ser på centralbanker) som riktiga pengar. Stablecoins, däremot, bygger på förtroendet för företaget bakom. Om Circle (företaget bakom USDC) får problem kan din stablecoin snabbt förlora sitt värde. Frågan om förtroende är central: vi har sett exempel där banker gått omkull men staten täcker upp, medan privata kryptoföretag i regel inte har några garantier alls för sina kunder vid en kris.

Visst, stablecoins kan vara snabbare och billigare. Men CBDC:er har det där ”trygghetsstämpeln” – de är ju statens egna pengar. Samtidigt finns oro för övervakning och kontroll. Vill vi verkligen att staten ska kunna spåra varje transaktion? Det är en balansgång mellan säkerhet och frihet, och svenska folket har ju historiskt sett varit ganska förtjusta i banksekretess och kontanter. Men tiderna förändras. Yngre generationer är ofta mer digitala och mindre rädda för myndighetskontroll, medan äldre värdesätter anonymitet. Integritet, transparens och kontroll blir därför heta debattämnen, särskilt när nya lagar om penningtvätt och terrorismfinansiering skärps. Det finns heller inga enkla svar – tillit är och förblir en färskvara, oavsett om det gäller staten eller privata företag.

Betala snabbt – eller säkert?

Stablecoins dominerar fortfarande när det gäller snabbhet och innovation. De används redan på kryptobörser som Binance och Coinbase, och i vissa fall när du skickar pengar utomlands kan stablecoins vara snabbare (och billigare) än både traditionella banker och CBDC-tjänster. Det finns till och med svenska företag som testar stablecoin-betalningar för e-handel – särskilt vid internationella köp. Tänk dig att kunna betala en webbutik i Asien direkt med en stablecoin, utan att vänta på långsamma banköverföringar eller betala höga valutaväxlingsavgifter. Det är ett attraktivt alternativ för både konsumenter och företag som vill röra sig smidigt mellan olika valutor och länder.

CBDC:er är däremot fortfarande på teststadiet i många länder. Riksbanken har visat prototyper, men du kan inte köpa en kaffe på Espresso House med e-kronor än. Det finns också en tröghet i statliga system – de ska vara robusta, rättvisa och lagliga, så utvecklingen går långsammare än i kryptovärlden. Fördelen är att när en CBDC väl lanseras är den ofta noggrant testad och reglerad, med starkt konsumentskydd inbyggt redan från början. Men tills dess får vi nöja oss med pilotprojekt, sandlådor och demonstrationer. I slutändan handlar det om att väga snabbhet och flexibilitet mot säkerhet och stabilitet – och olika användare kommer landa i olika svar beroende på behov och riskaptit.

Kriget om framtidens betalningar – eller bara två parallella spår?

Det är lätt att tro att CBDC och stablecoins slåss om samma kaka. Men faktum är att de kan leva sida vid sida. CBDC:er kan passa för vardagsbetalningar, löner och sociala bidrag – där transparens och säkerhet är extra viktiga. Stablecoins kan fortsätta vara kryptoentusiasternas favorit, särskilt för snabba gränsöverskridande överföringar och DeFi (decentraliserad finans). Båda lösningarna har sina styrkor och svagheter och kan komplettera varandra snarare än att konkurrera direkt. Flera länder diskuterar till och med möjligheten att integrera stablecoins i sina framtida CBDC-system, till exempel som broar mellan olika valutor eller som verktyg för innovation inom fintech.

• Vill du ha stabilitet och statlig garanti? Då är CBDC:er din vän.
• Värdesätter du frihet, snabbhet och innovation? Då lockar stablecoins mer.

Men så enkelt är det förstås aldrig. Vad händer om en stor stablecoin plötsligt kollapsar? Eller om ett land förbjuder privata digitala valutor? Och hur påverkar det svenska företag som redan tagit klivet in i den digitala valutavärlden? Frågorna hopar sig – svaren dröjer. Regleringar är på gång både inom EU och globalt, och marknaden förändras snabbt. Det finns också en risk att innovationen bromsas om lagstiftningen blir för hård, samtidigt som konsumentskyddet måste säkras. Det är ett komplext landskap – och framtiden är allt annat än förutsägbar.

Sommaren 2024: Världsläget avgör striden

Sommaren är här, och medan svenskarna solar på uteserveringarna experimenterar tech-världen för fullt. Riksbanken testar vidare med e-kronan; kryptobörserna lanserar nya stablecoins nästan varje vecka. Det känns lite som när Spotify och CD-skivorna levde parallellt – båda har sina fans, båda har sina fördelar. Samtidigt rusar inflation, geopolitiska spänningar påverkar valutamarknader, och digitala lösningar blir allt viktigare när världen känns osäkrare. Banker och fintech-bolag investerar tungt i att utveckla framtidens betalningslösningar, och konsumenternas krav på enkelhet, säkerhet och valfrihet ökar hela tiden.

Kanske blir det så även i framtiden: CBDC för vardagen, stablecoin för det globala, snabba och flexibla. Eller så sker något oväntat, och hela spelplanen ritas om. Betalningskriget är långt ifrån avgjort – och vi som konsumenter kan bara luta oss tillbaka och följa dramat med popcorn i handen. Kanske kommer vi snart att byta pengar via appar vi ännu inte hört talas om, eller se helt nya aktörer göra entré på marknaden. Det enda vi vet säkert är att utvecklingen går snabbt – och att valet mellan CBDC och stablecoins är en fråga vi kommer få anledning att återkomma till, både i sommar och långt framöver.

Kryptovalutor har på kort tid blivit ett hett ämne inom teknikvärlden, och deras inflytande sträcker sig nu även till spelindustrin. Gamingvärlden genomgår en snabb förändring tack vare blockchain-teknologi och digitala valutor. Dessa innovationer omformar hur spelare interagerar med spel, tillgångar och varandra på helt nya sätt. Men hur exakt påverkar kryptovaluta framtiden för gaming? Nedan utforskar vi de viktigaste aspekterna och belyser exempel på hur teknologin redan används och vilka möjligheter som väntar runt hörnet.

Ägande av digitala tillgångar

Traditionellt har spelare varit begränsade till att äga digitala objekt enbart inom ramen för det specifika spelet eller plattformen. Detta innebar att inköpta eller vunna föremål ofta förlorades om spelet lades ner eller om användaren bytte plattform. Med kryptovaluta och blockchain öppnas möjligheten för verkligt ägande av virtuella tillgångar, såsom vapen, skins och karaktärer, som kan köpas, säljas och bytas mellan användare på ett säkert och transparent sätt. Tack vare NFT:er (Non-Fungible Tokens) får varje föremål en unik identitet och kan spåras på blockkedjan, vilket gör dem omöjliga att kopiera eller förfalska. Detta har lett till att marknadsplatser som OpenSea och Axie Infinity vuxit snabbt, där spelare kan handla och samla digitala tillgångar över flera spel. Dessutom ger det kreatörer möjlighet att tjäna royalties varje gång deras digitala föremål säljs vidare, vilket skapar nya intäktsströmmar och ett helt nytt ekosystem av digitala samlarobjekt.

Spelare som tjänar pengar

En av de mest revolutionerande förändringarna är Play-to-Earn-modellen. Istället för att bara spela för nöjes skull kan spelare nu tjäna kryptovaluta genom sitt engagemang och sina prestationer i spelet. De kan sedan växla dessa inkomster till riktiga pengar eller använda dem för att köpa nya tillgångar inom eller utanför spelet. Denna modell har blivit särskilt populär i spel som Axie Infinity och The Sandbox, där spelare kan tjäna tokens genom att delta i strider, skapa innehåll eller handla digitala föremål. Detta skapar nya ekonomiska möjligheter för spelare världen över, särskilt i områden där traditionella inkomster är begränsade.

• Spelare kan bygga och sälja egendesignade föremål.
• Delta i turneringar och vinna kryptovalutor som priser.
• Hyra ut sina digitala tillgångar till andra spelare mot ersättning.

Denna utveckling suddar ut gränsen mellan arbete och spel och gör det möjligt för fler att försörja sig på sin passion för gaming.

Decentraliserad spelutveckling

Kryptovalutor och decentraliserade autonoma organisationer (DAO:er) möjliggör för spelare att vara med och påverka utvecklingen av de spel de älskar. Genom att använda token-baserade röstningssystem kan spelare delta i beslutsfattande processer om allt från spelfunktioner till ekonomiska modeller. Exempelvis kan DAO:er avgöra vilka nya karaktärer som ska introduceras, eller hur spelets ekonomi ska balanseras, vilket ger användarna en känsla av ägande och inflytande. Detta ökar transparensen och engagemanget mellan spelare och utvecklare, och minskar risken för snedvridna beslut från enskilda aktörer eller företag. Dessutom kan decentraliserad finansiering (DeFi) användas för att stödja spelprojekt, där intresserade investerare går ihop och finansierar utvecklingen direkt. På så sätt skapas en mer demokratisk och involverande spelvärld där alla röster kan göra skillnad.

Snabbare och säkrare transaktioner

Transaktioner med kryptovalutor är både snabbare och billigare jämfört med traditionella betalningsmetoder som kreditkort eller banköverföringar. Detta gör det enkelt att köpa, sälja och byta digitala tillgångar utan att behöva oroa sig för höga avgifter eller långsamma överföringstider, vilket är särskilt viktigt i globala onlinemiljöer. Blockchain-teknologin möjliggör dessutom direkta “peer-to-peer”-transaktioner, utan mellanhänder. Dessutom minskar risken för bedrägerier tack vare blockchainens transparens och säkerhet – varje transaktion kan spåras och verifieras offentligt. Ett annat fördelaktigt inslag är att mikrotransaktioner, som ofta används i spel för småköp, blir mer effektiva och kostnadseffektiva. Många spel integrerar redan nu kryptobetalningar för att ge sina användare smidigare och mer flexibla betalningsalternativ.

Global tillgänglighet

Kryptovalutor är inte bundna till nationella gränser eller banksystem, vilket innebär att spelare över hela världen kan delta på lika villkor. Oavsett var en spelare befinner sig kan de ta del av samma ekonomi, möjligheter och marknadsplatser som alla andra. Detta främjar en mer inkluderande och global spelgemenskap där hinder som valutaväxling, geografiska restriktioner eller brist på banker elimineras. Många kryptospel har redan miljontals användare från olika länder, vilket bidrar till att skapa en mångsidig och dynamisk community. Dessutom kan även personer i länder med begränsad tillgång till traditionella banktjänster delta fullt ut, vilket ökar den ekonomiska inkluderingen. Genom att använda kryptovalutor kan spelutvecklare nå en bredare publik och bygga spelvärldar där alla har samma förutsättningar att delta och tjäna på sitt engagemang.